hanna & mathias

lycka.

2011-10-21T15:35:00.016+02:00

andra juli tjugohundraelva. en lyckans dag.

...och så bar det av till hults kyrka.

fotograf: emil karlsson - emilkarlsson.nu
klänning: designad och sydd av hanna paulsson
man och fru: mathias och hanna

moviestar.

2010-06-13T09:02:00.004+02:00

När vi nu befinner oss i Los Angeles så vore det ju skamligt att inte undersöka stadsdelar som Beverly Hills och Hollowood, detta utfördes därför idag. Varför är det så spännande med dessa Hollywood-kändisar egentligen? Fastän vi inte är såna där fanatiska människor som läser alla skvallertidningar vi kan komma över så kunde vi inte låta bli. Vi köpte en karta över var stjärnorna bor i Beverly Hills, för att sedan smygåka runt bland de exklusiva kåkarna ovanför Sunset Boulevard. Med enorm karta i knät och med snigelfart utanför diverse hus så kände vi oss lite fåniga, men nu kan vi ändå skryta med att vi nästan varit hemma hos Ringo Starr, Jennifer Aniston, Ozzy Osbourne, Jennifer Lopez, Michael Jackson (ja, där han bodde alldeles nyss i alla fall) med flera. Ha, stort va.

Vi tog också en sväng runt Rodeo Drive, för att Mathias skulle få citera en av hans favoritfilmer (Pretty Woman) på plats:
- Big mistake. Big mistake!

Ytterligare en sväng togs sedan till de berömda stjärnorna, som inte kändes särskilt exklusiva. Dock fick Hanna hålla hand med Brad Pitt, så det var definitivt värt trippen dit.

That's it. Vi åker hem imorgon. Nästa hej blir från Sverige. Detta underbara land.

ingrid.

hanna och brad.

det fanns de som var fånigare än oss.

på rodea drive gick allt att spegla sig i. mycket lyxigt.

denna lyxbil var icke ensam. den hade många likasinnade vänner där.

vi såg den. lite dimmigt. kändes lite som en kuliss. men ändå.

lyxutflykten avslutades med ett lyxigt mål mat. hamburgare och mjölk.

the beach.

2010-06-13T08:40:00.003+02:00

Los Angeles-borna är ett folk för sig. Tempot är högt i staden och invånarna här gör gärna flera saker på en gång. Exempelvis går det fint att åka inlines samtidigt som man gör upp affärer i sin telefon med öronsnäcka, eller varför inte klippa håret samtidigt som man hanterar morgontrafiken? Folket här tränar gärna har vi upptäckt. Om det i Jönköping finns en pizzeria i varje gathörn, så finns det ett gym i varje gathörn i Los Angeles. Inte bara folket här har högt tempo, det har även trafiken. På några dagar har vi lyckats bevittna två krockar, som vi med andan i halsen precis undkom från. Ska bli skönt att snart lämna in bilen och slippa köra i denna galna trafik.
En annan intressant sak som man kan hitta längs stranden (framförallt Venice Beach) är botox-studios och marijuanaklubbar. Officiellt så är marijuana tillåtet i Kalifornien i medicinskt syfte, men när man "säljer" drogen på stranden genom speciella marijuanadoktorer så faller det från början tveksamma konceptet än mer.

Vi har spenderat flera dagar i norra delen av staden nu. Framförallt i Santa Monica där vi har shoppat lite, använt stranden och njutit av att vara lediga. Nätterna har spenderats i bilen på en gata i Malibu då tältplatser inte stod att finna i området. Bilen har dock fungerat förvånansvärt utmärkt att sova i.

baywatch-stranden.

här bodde vi inte- men det hade varit trevligt.

mathias testar sandstandarden. resultat: utmärkt.

by night.

san diego.

2010-06-08T21:24:00.002+02:00

Vi lever det lata livet i San Diego, Kalifornien just nu. Sover tält, äter glass, solar, doppar fötterna i havet. Funderar på om vi ska dra norrut idag. Eller kanske imorgon. Vi får se.

frukost.

bilder.

2010-06-08T21:08:00.004+02:00

Lite bilder från de senaste dagarna. Vi har fler. Så många fler.

utmed kalifornias kust.

någonstans i arizona.

tummen opp i utah.

las vegas goes paris.

grand canyon.

carpe diem.

2010-06-07T01:13:00.002+02:00

Oplanerad förvirring? Nej, vi fångar bara dagen. Då vi lämnat av Niklas på San Franciscos flygplats insåg vi att dagarna fram till vår egen hemfärd var hyfsat oplanerade. Vi tog därför en tur söderut längs med Kaliforniens vackra kust för att sedan göra en rejäl roadtrip inåt landet till Utah och Arizona. Där mötte vi ökenhetta, enorma vidder och oändligt vackra vyer.

En dag, kväll och natt spenderades i den evigt vakna staden Las Vegas. Jättekonstigt med en stad mitt ute i öknen. Opraktiskt också, vem vill ha 40 graders värme runt midnatt? Inte två svenskar i alla fall som tyckte att tillvaron var lite väl het. Att bo i the south west är nog ingenting för oss har vi konstaterat.

Färden styrde vidare upp mot Utah till än fler vackra vyer i ett rostrött landskap för att sedan styra söderut igen och kröna inlandsturen med ett besök vid Grand Canyon. Enormt. Vackert.

Nu sitter vi på ett Starbucks café i San Diego. Laddar batterierna i diverse mobiler och i datorn. Räknar man så har vi exakt en vecka kvar nu av vår USA-vistelse och vi kan konstatera att vi faktiskt känner oss lite mätta. Mätta på oändliga vyer, hamburgare och många mil i bil.

Fast. Vem tackar nej till en vecka längs Kaliforniens kust? Inte vi i alla fall.

san francisco.

2010-06-01T06:06:00.004+02:00

Mathias släktingar Ann och Bob är de som under dessa dagar håller oss med tak över huvudet i deras hem i Fremont, precis utanför San Francisco. Här får vi god mat, trevligt sällskap och insidertips om närområdet. Vi har det bra.

San Francisco är en mysig stad att strosa i, om än något kylig då de lägre graderna verkar vara kända för att hålla till där. Vi har dock hållit oss varma genom att knata längs de klassiska branta gatorna som finns överallt i staden. Vi har också käkat fisk, åkt spårvagn, besökt kusten, sett och åkt över Golden Gate bron och åkt båt mellan Oakland och San Francisco. Vi har några saker till att klara av på checklistan dock, rapporterar om detta senare.

klassisk spårvagn på san franciscos kullar.

lombard street.

dagens tvångstanke: att välta en bil i dessa backar vore lättare än på platten.

down-town från vattnet.

the bay brigde.

let's go hike.

2010-05-30T06:47:00.007+02:00

Innan vi lämnade fantastiska Oregon bakom oss stannade vi på en sista anhalt: nationalparken Crater Lake, en gigantisk och djup sjö som bildats i en enorm krater. Vi lämnade våren i dalen och åkte snöiga vägar upp mot sjön och var något skeptiska över om vi alls skulle skymta sjön bland dimma och moln. Till en början var det också det vi såg, dimma och moln. Men efter en varm choklad i fjällcaféet tog vi en andra titt och fick se den enorma, djupblå, sjön breda ut sig framför oss. Magiskt.

Hej och tack Oregon, tjena Kalifornien. Med siktet inställt på nästa nationalpark, Yosemite, tog vi high way 5 söderut. Med vandrarkängorna på, tältet uppspänt, triangaköket och mat i ryggsäcken var vi helt redo för tre dagars lägerliv. Vi hade vår bas i Yosemite Village där vårt gula tält stod uppspänt bredvid vår björnbox. I björnboxen (stora metallåda med björnklurigt lås) var all mat, tandkräm, schampo, tvål eller annat dylikt tvunget att förvaras. Björnboxen tålde nämligen björnar (vilka tydligen har bättre luktsinne än blodhundar), vilket vårat tält och vår bil inte är lika motståndskraftiga mot. Det handlade inte om att fundera över om det kom en björn, utan mer när det kom en björn. Det gjorde livet helt klart lite mer spännande att vakna av att väktarna jagade bort björnar från området genom att skjuta gummikulor och ljudskott. Det närmaste björn vi kom var dock (förutom sniffandet runt tältet om nätterna) att se en björnrumpa några hundra meter bort. En merit god som någon tycker vi.

Under våra två första dagar i parken genomförde vi två rejäla dagsturer upp i bergen runtomkring. Det var antingen uppåt eller nedåt, mycket sällan på platten. Turerna gick genom helt fascinerande landskap där den ena vyn slog den andra. Det var svårt att välja ut bilder till bloggen, vi har många. Ståtliga berg, mäktiga vattenfall och stora skogar fick oss att känna friden i själen. Våra vandringar var både avslappnande och enormt tuffa på en gång, vi njöt. Sista dagen gjorde vi en mindre vandring på några timmar för att se giant sequoia-träd. Det gjorde vi, de var svåra att missa nämligen. Ståtligt vackra. Det är vi också, nu när vi har duschat och ser ut som folk igen. Over and out.

crater lake mellan molnen.

upptining utanför tältet och framför björnskåpet.

the giant sequoias i yosemite.

dalen i yosemite.
berg och mathias.

yosemite.

nope, det finns ingen hejd på fotandet.

yosemite.

mathias, oförskämt pigg. hanna, försöker maskera smärtan i benen med ett bistert leende.

kottar.

2010-05-30T06:06:00.003+02:00

Amerikanska kottkrig gör mer ont.

förunderligt vackert.

2010-05-25T07:41:00.005+02:00

Många mil i bil idag, men det har det verkligen varit värt. Oregons natur har fortsatt att förundra och förvåna oss. Vi har sett, passerat och ibland stannat vid glaciärgröna fjällsjöar, höga vulkaner, lavalandskap, snöbeklädda fjälltoppar, mossinsvept urskog, enorma vidder av eldhärjad skog samt vilda forsar i bergsdalarna. Magiskt.

soppapaus utanför staden sweet home.

vulkanen black butte.

urskog.

eldhärjat 2003.

en av de tre systrarna, the three sisters. tre vulkaner i rad.

oregonkusten.

2010-05-24T19:02:00.002+02:00

Vår road-trip är nu på allvar invigd då vi nu har lämnat Mathias föräldrar hos den härliga familjen Drinnon i Portland. Två dagar har spenderats i surf-orten SeaSide där Drinnons har ett beach house. Därefter drog vi kosan ner utmed en magisk Oregonkust och har nu vaknat upp i Newport.

Tyvärr infriar vädret inte förväntningarna för varken oss eller lokalbefolkningen då temperaturerna är extremt låga för maj månad. Landskapet är dock slående vackert här i Oregon och vi njuter ständigt av vyerna runtomkring oss. Planen för dagen är att åka österut för att skåda höga berg och vulkaner. Vi åker nu.

mathias och niklas. cannon beach, oregon.

mathias. cannon beach, oregon.

månen.

2010-05-22T08:04:00.003+02:00

Idag har vi varit på månen, nästan. Mount St. Helen är en vulkan i staten Washington som hade sitt senaste utbrott för nästan exakt 30 år sedan, och sedan dess har landskapet omkring kämpat för att börja grönska igen. Det var otroligt fascinerande att se det märkliga stenlandskapet breda ut sig och inse hur stort område som blir drabbat vid sådana vulkaniska fenomen.

Imorgon lördag bär det av ner till the beach house som släkten här i Oregon har nere vid Stilla havet, därifrån kommer Hanna, Mathias och Niklas sedan starta sin road-trip söderut.

först var det mest dimma och mount st helen gömde sina 2550 meter i molnen.

men sedan öppnade sig molnen för oss och vi kunde se den enorma kratern. mäktigt.

träd som knäcktes av för trettio år sedan på grund av tryckvågen av ånga från vulkanen.

nancy, doug, mathias, bertil, ingrid, niklas. lite kyligt, det snöande till och med på oss.

tåg.

2010-05-21T17:17:00.004+02:00

Två dagars tågresa var helt klart välbehövligt avslappnande. Resan startade på tisdagen i Chicago, Illinois, och fortsatte sedan igenom Wisconsin, Minnesota, North Dakota, Montana, Idaho, Washington och på torsdagsmorgonen anlände vi till Oregon och staden Portland. Färdvägen kan också beskrivas genom att vi har följt rälsen utmed Mississippi, åkt rakt igenom prärier och stora slätter och landskap där bland andra Sitting Bull var hövding för sin stam. Mot slutet av resan åkte vi rakt igenom Klippiga bergen "the Rockies" och sedan utmed den vackra Columbia river. Svårt att få den storslagna naturen att fastna på ett kort (tagna innanför en tågruta), ni får helt enkelt försöka att föreställa er de oändliga slätterna, kullarna, floderna och bergen.

Det var helt klart värt att korsa kontinenten med tåg, även om många amerikanarna själva tycker att det är ett högst märkligt transportsätt (varför åka tåg när man kan flyga eller köra bil?!).

frukost.

i observationsvagnen. ingen vidare utsikt just här, men ändå.

kvällsmat utmed mississippi.

slätterna precis innan the rockies.

442 meter.

2010-05-18T00:49:00.003+02:00

Willis Tower i downtown Chicago sträcker sig 442 meter upp mot himlen och är därmed stadens högsta skyskrapa. Att åka upp till skydeck innebar mycket arbete för öronens tryckutjämningssystem då färden då 103 våningar endast tog en minut att avverka. Swisch.

Väl uppe väntade en magnifik utsikt och en lite skräck- och glädjeblandad upplevelse då där fanns balkonger med glas som golv. Instinkten skrek ganska högt till en att inte ta klivet ut från byggnaden när man är över 400 meter upp i luften. Det gjorde vi ändå. Kaxigt värre.

Imorgon tar vi tåget från Chicago till Portland, Oregon. Tvärs över hela landet alltså. Återkommer när vi når västkusten. Over and out.

chicago från ovan.

tänk om...
...golvet går sönder.
bäst att ta det försiktigt.

made it.

hur stabilt som helst.

dagens jobb.

2010-05-18T00:26:00.004+02:00

Spiderman? Batman? Oh no. It's only a fönsterputsare at work.

ser ni?

där ja.

salem baptist church.

2010-05-17T23:19:00.003+02:00

Gudstjänst i Salem Baptist Church är definitivt värt taxipengarna för att ta sig dit, och mer därtill. Tillsammans med några tusen andra (vi var de enda bleka människorna där) lyssnade vi på gungig gospel och fick ta del av en härlig karismatisk predikant. Edwin Hawkins (som bland annat skrivit Oh Happy Day) gjorde också ett gästspel under gudstjänsten vilket gjorde den mäktiga upplevelsen än större. Halleluja.

Efter gudstjänsten tänkte vi kolla in lite fler adresser där Mathias farfar bodde på 20-talet, de låg alldeles nära kyrkan nämligen. Vid närmare research var det skönt att vi bestämt oss för att kolla upp området med kyrkfolket då det visade sig vara ett av de värsta områdena i hela Chicago med kriminalitet, gängbråk och knarkuppgörelser. Vi gav upp hoppet om att få se området, men fick i sista erbjudande om att få åka igenom det tillsammans med två församlingsmedlemmar. I en svart SUV med tonade rutor gled vi därför snart igenom detta beryktade område, något förskräckta, men även nöjda över möjligheten.

Området såg inte alls så "ruffigt" ut på ytan, men när vi tittade närmare så insåg vi att det gick att se kulhål i husen runtomkring, samt att stora gäng av grabbar drog omkring i området. När en kille dök upp med pistol i handen utanför bilen tackade vi Gud för de tonade rutorna. Behöver vi nämna att vi inte stannade bilen och gick ut i området? Nej, men vi hittade ändå adresserna och tog lite kort på husen genom bilrutan. Lite skärrade, men ändå nöjda.

gudstjänst med gung.

det här är vad jag kallar kyrka.

släkten i amerikat.

2010-05-17T00:07:00.009+02:00

Under lördagen träffade vi ett skönt gäng av familjen Wernborgs släktingar som bor här runtomkring Chicago, men även i Chicago innerstad där vi mötte upp hemma hos Pam i hennes lägenhet. Hanna och Niklas är pysslingar/B-kusiner till Jackie och Pam, men med fanns även deras mödrar, Midge och Joanne, samt Jackies dotter Laura. Mycket härliga människor, mycket snacks och mycket glädje kan sammanfatta dagen. Ett och annat släktdrag lyckades också att konstateras.

En särskild rad krävs för Pams fantastiska lägenhet som var lokaliserad i en gammal industrilokal som fungerat som bokbinderi. Mycket skön atmosfär och riktigt skön inredning. Att nämnas bör Hotel Roosevelt skylten som hängde i ett hörn; den tros har suttit på Al Capones hotell under hans gangsterkarriär. Rätt fräckt tyckte vi.

Under kvällen mötte vi även upp med två av familjen Nilssons släktingar, Daniel och Carol, på en fiskrestaurang. Det var mumma, och lite pepprat.

Midge tillsammans med Al Capones skylt.

Jackie och Hanna reder ut släkten.

Midge, som faktiskt fortfarande förstod lite svenska trots att hon inte talat det sedan 4-års åldern.

Midges syster Joanne, en mycket rivig amerikansk dam.

Joe (Pams vän), Pam, Joanne, Laura, Midge och Jackie på övre raden, Maggan, Niklas, Hanna och Mathias på den undre.

swedes in chicago.

2010-05-16T23:36:00.003+02:00

Då en annan internationell student från Platteville lyckats att boka sin flygbiljett vid 08 från O'hare flygplats i Chicago, var alla övriga internationella studenter med destination Chicago också tvungna att kliva upp runt klockan 02 för att få busstransport in till staden. Sådär tacksamma över tidsvalet så klev vi, Mathias, Hanna och Maggan, av på O'hare runt 6-tiden på fredagsmorgonen.

Efter att ha tagit en sväng in till centrum, checkat in på hostel och ätit, återvände Hanna och Mathias till O'hare för att möta upp Mathias föräldrar Ingrid och Bertil samt Hannas bror Niklas. Hela denna skara tillbringade sedan kvällen på Hancock Tower för att skåda utsikten, samt att försöka hålla de tre nyankomna vakna så länge som möjligt.

Maggan, Niklas, Mathias, Bertil, Ingrid.

utsikt över strandlinjen vid lake michigan.

helt okej utsikt. höll även den tröttaste vaken.

goodbye wisconsin.

2010-05-14T04:56:00.003+02:00

Packat och klart, nu drar vi mot Chicago. Universitetsstudier i USA under en termin: Check.

nöjda. glada. trötta. tack och hej platteville. good bye wisconsin.

dagens dammsugare.

2010-05-14T04:36:00.002+02:00

Att dammsuga här i Amerikat kan liknas vid en hel vetenskap. Det finns dammsugare av alla de slag, med diverse funktioner. Hur bra är det inte med inbyggda strålkastare liksom? Det får en att undra hur man någonsin klarat sig utan detta. Smidighet är dock inte ledordet för många av dessa skapelser, vissa är lätt att missta för gräsklippare eller liknande trädgårdsredskap.

Jo, vi städar ur våra rum här. Det är lite stressigt, men alldeles fantastiskt fint. Alla "finals" är avklarade och studielitteraturen är tillbakalämnad.

Vi kan gå ut med det officiellt nu: vi har sommarlov.

gräsklippevarianten.

modellen med strålkastare.

the aunt.

2010-05-09T05:31:00.004+02:00

Lördagen spenderades i staden Galena tillsammans med moster Maggan (Hannas) som kommit hit på besök. Trevligt. Mathias hade dock lyckats med att dra på sig feber mitt i dessa tentatider och valde att lägga sig ner lite här och var. Vi åkte hem och bäddade ner honom. Med hopp om förbättring.

M & M.

Feber-Mathias.

dress code.

2010-05-09T05:14:00.002+02:00

I fredags så hade Mathias sin sista muntliga redovisning, tillsammans med en av sina klasskamrater. Han var dock högst olämpligt klädd, då han våghalsigt nog kom dit i jeans, rödrutig skjorta och converseskor. Dress code för redovisningarna är enfärgad skjorta, helst slips, kostymbyxor och skinnskor. Då Mathias inte hade detta med sig så fick han tillslut dispens av läraren:

"-Well, hmm, you don't have any clothes... hmm, well, you shouldn't have to go and buy new clothes... hm... I guess it will due. But you probably have to warn your friend about the situation, so he won't get a shock."

Han fick högsta betyg på redovisningen. Med stark reservation för den högst olämpliga klädseln.

Hur stilig som helst ju.

we're in the army now...

2010-05-06T20:23:00.005+02:00

...det känns i alla fall så, för skolan är ockuperad av the U.S. army. Militären har enormt mycket status häromkring och det är nästan så man blir smittad av patriotismen som flödar kring dessa hårdnackade gossar. Men bara nästan.

U.S. Army visar upp sin utrustning och sina fordon i samband med den årliga "Veterans Day".

Yeah.

tack.

2010-05-03T20:06:00.006+02:00

Tack, för alla gratulationer vi har fått på olika sätt! Detta gjorde vi bra.

Vi har just inlett vår näst sista vecka här i Platteville. Det känns fint att snart ha klarat av det hela. Än kan vi dock inte ta ut segern i förskott, då nästa vecka som benämns som "finals week" också innehåller just det; en massa sluttentor. Men snart så!

Härunder ser ni ett av stans vattentorn. Vattentorn likt detta står som gigantiska svampar överallt härute på landsbygden. De är hemskt smidiga faktiskt, då de alltid skyltar med den aktuella stadens namn. Very convenient.

Platteville's water tower.

första maj.

2010-05-03T00:05:00.003+02:00

Platteville är inte bara känt för att vi har pluggar här en termin. Det är även stolt innehavare av världens största M. Jo, det är sant. M:et finns beläget utmed en "bergs"vägg precis utanför staden, och man kan på långt håll urskilja den gigantiska bokstaven som står för "mining". Alltså gruvindustri, vilket var branschen som staden slog igenom med under 1800-talet. Det är faktiskt ett rätt så häftigt landmärke när man susar förbi.

Efter att en hel termin ha pratat om att ta oss ut till detta vida berömda M, och klättra upp på det, gjorde vi igår tillslut slag i saken. Mathias satte igång med att plocka ihop värsta picknicken, och Hanna kunde inte annat än att konstatera att han satsade stort. Inte anade hon att han satsade ännu större. Överraskad, var ordet.

Svaret blev ja.

The M.

Med utsikt över Platteville. Ja, någonstans därborta i horisonten ligger det faktiskt.

He popped the question. Successfully.

dagens poster.

2010-04-29T21:31:00.004+02:00

De bara älskar det här. Ni vet såna där affischer man gjorde på högstadiet, tror att vi kallade det för en plansch. Här kallas de för poster, story board, artifact... kärt barn har många namn. Själv tyckte jag att det kändes lite fånigt att börja knepa ihop en plansch, såhär under det femte året av mina universitetsstudier. Det var innan jag hade förstått hur viktiga dessa skapelser var för det amerikanska universitetssystemet. Helst ska det vara så många färger som möjligt inblandade, och tydliga textrutor så man verkligen förstår temat. Mycket viktigt. Man ser dem överallt här, dessa posters, de har till och med speciella utställningar för dem så att man kan beundra varandras posters.

Detta var dagens kulturella betraktelse. Härunder ser ni min poster. Jag gjorde revolt; skippade både bakgrundsfärg och text. Blir antagligen underkänd. /Hanna

Slutarbete för min samhällstjänst. Bör kanske poängtera att vi även lämnade in en uppsats. Annars kanske det hade varit lite för smidigt.

iowa.

2010-04-27T01:43:00.009+02:00

I fredags drog vi, tillsammans med Jared och Amanda till deras hemstad Decorah i Iowa, för att få känna på lite äkta amerikanskt midwest-liv. Decorah ligger cirka två timmars bilfärd från Platteville.

Under fredagen kollade vi in Decorah city, vilket är mycket influerat av Skandinavien då de flesta i stan härstammar därifrån på något sätt. Lördagsmorgonen började med en stadig frukost: kanelbullar i form toppade med glasyr, frukt samt chokladkakor. Sedan drog vi iväg ut på landet för att åka fyrhjuling på Karis farbrors ägor. Maxat. Efter att ha kört oss fartblinda på den stora ängarna och på trixiga skogsstigar bar det iväg mot nästa aktivitet. Vilda västern. Typ.

Greg, Jareds pappa, är något utav en vapenexpert, kanske delvis för att han jobbar som delstatspolis i Iowa. Vi hamnade därför på skjutbanan och blev drillade i diverse polisskjutövningar. Disciplinen gick väl sådär, men för att vara nybörjare så tycker vi ändå att vi var skickliga. Vissa vapen sa mer bom än andra kan vi konstatera. Det gällde att hålla i.

Kvällen spenderades runt en eld hos Amandas familj, mitt ute på den Iowaianska landsbygden. Tänk ett boningshus och en lada, mitt ute i på vischan. Det var stämning. På söndagen packade vi och åkte tillbaks till Plattstan.

Kari, Jared, Amanda, Greg, Mathias, Hanna.

Mathias försöker sladda. Det går sådär.

Stabilt.
Mathias blir drillad i polisskjutning av Greg, the state police officer.

Hanna tar fram det tunga artilleriet (träningsvärk dagen efter).

Under stjärnorna på en lantgård i Iowa.

the amish people.

2010-04-22T23:12:00.003+02:00

Såhär ser det ut en vanlig dag i Platteville. The Amish people. De bor häromkring och idag såg vi en som plöjde en gigantisk åker med ett hästspann med åtta hästar i. Skickligt.

dagens kulturkrock.

2010-04-21T05:18:00.007+02:00

Med anledning av en uppsats jag (Hanna) ska skriva, kring tonåringars beteende, så ska jag hänga med några andra studenter till en High School i närheten för att observera. Jag förväntar mej att finna alla high school-stereotyper som finns, såsom exempelvis den blonda (och elaka) cheerleadern och den snygga (och tuffa) quarter-backen.

I alla fall. Idag blev jag uppmärksammad på att jag faktiskt inte är i Sverige för tillfället. Vi började nämligen att prata om klädkod som vuxen/lärare i en skola. Mina klasskompisar tittar helt plötsligt på mina converse, rynkar på näsan och säger: "You caaan't wear those. Don't you have anything in leather?" Detta för att sedan gå vidare med att totalt dissa hela min klädsel som alldeles för ungdomlig. Och jeans, "that's a big no, no". Sådan klädsel ligger ju alltför nära ungdomskulturen!

En sådan tur att jag har med mej läderskor, pressveckade finbyxor och en snygg tantblus hit till USA då. Not. Vet inte hur detta ska gå. För jag blir nog ändå tvungen att trippa dit i mina converse på torsdag, om det inte är bättre att helt enkelt gå dit barfota (det är ju en sorts läder, typ).

no no.

fredag.

2010-04-16T21:46:00.004+02:00

Ännu en relativt hektisk pluggvecka har nu avslutats här i Platteville. Det firar vi med mjölk och chocolate chip cookies. Klockrent. Tiden går fort, vid närmare koll i almanackan så räknar vi att vi endast har 20 skoldagar kvar och om exakt fyra veckor lämnar vi den här stan. Tills dess är det dock en hel del, massa, som ska göras. Därför är det svårt att ta ut sommaren i förskott, förutom när det gäller vädret som har bjudit på 25-gradig värme denna veckan.

I onsdags lyckades vi med att se något mäktigt. En meteorit. Det är ju faktiskt inte varje dag det händer. Rapporterna säger att den sågs både i Iowa och Wisconsin. Den sågs definitivt i Platteville i alla fall. Det blir på något sätt lite extra spännande när det är i dessa trakterna som filmerna om Stålmannen spelades in. Han kom ju i samband med ett meteoritregn. Men det är ju bara en påhittad historia... eller?

dagens ordvits.

2010-04-16T15:48:00.002+02:00

- Do you know why six is afraid of seven?

- Because seven eight nine.

chicago blackhawks vs detroit red wings.

2010-04-12T16:42:00.003+02:00

Tredje gången på fyra dagar besökte vi igår United Center igen, den gången för att få vara sådär patriotiskt svensk som man bara kan vara när man är utomlands. Chicago Blackhawks vs Detroit Red Wings, det vill säga en kavalkad av svenska hockeyspelare som exempelvis Zetterberg, Lidström, Holmström, Franzén, Kronwall, Lilja (Detroit), och Hjalmarsson (Chicago). Stort att få se dem spela här i NHL. Matchen var väl värd att se och avgjordes i sudden death, till fördel för Detroit 2-3, med Zetterberg som framspelare. Vackert.

Mycket nöjda med en intensiv Chicagohelg drog vi tillbaks till Platteville igen. Massa plugg väntar nu de sista fem veckorna. Rakt in i kaklet.

mäktigt för hockeyälskare. och andra också antagligen.

stämning.
back to wisconsin.

mr mayer.

2010-04-11T18:42:00.004+02:00

John Mayer var sådär rysligt bra så att vi bara stod helt förundrat och levde oss in i den sköna atmosfären som fanns omkring oss (och de andra 17 000 som hittat till United Center). Svårt att förklara känslan, men vi gick därifrån med ett stort leende på läpparna. Chicago levererar igen. Bra stad det där.

Tack Mr Mayer för en grym kväll.

kameran tar bort mycket av känslan, men den ger ju i alla fall lite hintar.

dagens paparazzi.

2010-04-10T06:37:00.003+02:00

Idag sprang vi rakt in i en filminspelning i Millennium Park här i Chicago. Vi har nu officiellt sett en Hollywoodstjärna. Jake Gyllenhaal strosade helt plötsligt omkring framför oss. Det är ju faktiskt inte varje dag det händer.

någon som kan identifiera tjejen i mörkt hår? hon var motskådespelerskan och vi känner igen henne...men vem är hon? har vi möjligen sett t v å hollywoodstjärnor?

action.

nba. chicago bulls vs cleveland cavaliers.

2010-04-10T06:12:00.004+02:00

Chicago Bulls vs Cleveland Cavaliers. Det var inte bara en basketmatch, det var en upplevelse för livet.

För det första så var de, spelarna alltså, så galet långa så att bara det var en upplevelse att se i sig. För det andra spelade de boll som inga andra och som egentligen inte borde ha varit mänskligt omöjligt. För det tredje så var basketmatchen bara en del av underhållningen denna kväll. Det var tävlingar i varje time-out (vilka var många, många), cheerleaders, akrobater, maskotar, dansare med mera. Stämningen höjdes ytterligare av att vi hade platser typ tio rader från planen och att man innan matchen började kunde gå ner och på nära håll se giganterna värma upp. Ja, och då snackar vi typ 3 meter ifrån. Det var mäktigt.

ska jobba på att lägga ut en film här också, men det funkade inte just nu. men den som väntar på något gott...

check.

2010-04-07T20:24:00.005+02:00

För att verkligen ha fått uppleva den amerikanska kulturen från insidan så finns det ett antal saker som man bara borde ha upplevt. Det kan vara allt ifrån att käka hamburgare, gå på en baseball-match, äta en socker- och fettdrypande donut till frukost eller att beställa en liten cola och få en halvliter.

En annan sak som är sådär riktigt amerikanskt är ju att det spöregnar, man åker bil och helt plötsligt drar en polisbil igång sirenerna bakom dig. Du svänger in till kanten, lite skärrad, och ser en poliskonstapeln med en stor svart ficklampa närma sig. Han knackar på rutan och lyser dig, med den stora ficklampan, rakt i ansiktet. Sådär riktigt amerikanskt. Check på den.

I måndags när vi åkte hem, mitt i ett gigantiskt inlandsoväder, så fick vi förmånen att uppleva denna klassiska del av den amerikanska kulturen. Dock så avlöpte det hela väl då polisen visade sig vara en trevlig tjomme som vänligt men bestämt meddelade att vi kört alldeles för fort genom staden Viroqua. Vi måste lyckats med att se väldigt oskuldsfulla ut, för vi kom undan med en varning.

utsikten från bakrutan.

minneapolis och stillwater.

2010-04-07T06:12:00.005+02:00

Minneapolis var tämligen folktomt på måndagen, vilket gynnade oss utmärkt då vi strosade runt på dess gator. Fin stad tycker vi. Efter att ha undersökt stadens arenor och arkitektur begav vi oss mot än mer beryktade svensktrakter och staden Stillwater. Staden var väl värd besöket med mycket sevärt och många schyssta små antikbutiker med mera.

Hemresan gick förbi Stockholm som låg utmed Mississippi på den Wisconsiska sidan. Vi såg allt en och annan svensk flagga när vi åkte igenom den lilla pittoreska staden. Heja Sverige igen. Vår hemresa blev dock lång och dramatisk och innehöll bland annat polissirener och åskstormar. Men det berättar vi mer om imorgon. Cliff-hanger kallas det visst. Over and out.

minneapolis.

pojkband nr 1.

stillwater.

pojkband nr 2. typ.

fika nere vid mississippi.

på vägen hemåt hälsade vi på en sväng hemma hos håkan.

wayzata.

2010-04-07T05:49:00.003+02:00

Familjen Miner; en härlig familj som vi har spenderat en hel del tid med i helgen. Lirat basket, kollat på hästar, tagit promenader, ätit godis, diskuterat politik, lekt cowboys, ätit mat med mera. Skönt att få hänga med en familj under en sådan här helg, då blir inte hemlängtan lika stor:)

Will och Kristen med barnen Miles och Grace.

Utanför deras hus i Wayzata. Håkan lär Grace to "shoot some hoops".

påsk-roadtrip.

2010-04-07T05:10:00.005+02:00

Hur spenderar man en påsk i USA? Jo, man åker på road-trip längs med Mississippi upp till the Twin-cities, alltså Minneapolis och St Paul. Och det gjorde vi. Inte bara Mathias och Hanna, utan även Håkan (Mathias kusin) som under denna vecka har förmånen att få hänga i Platteville tillsammans med oss. Håkan rekommenderar starkt att inte gå upp klockan 02 på morgonen för att åka till Arlanda, för att sedan flyga till USA för att där sätta sig i en bil för att köra till Platteville. Utmattning har fått en ny innebörd. Nu är han i alla fall här, välbehållen.

Tillbaka till road-trip:en. Här kommer vår lördag.

Efter stabil frukost tog vi bilen norrut och åkte längs med Mississippi, först på Wisconsin-sidan upp till La Crosse för att sedan korsa floden och in i Minnesota för att så småningom nå Minneapolis. Resan tog 5-6 timmar, men var väl värd träsmak i baken då naturen längs med floden är helt fantastiskt vacker. Inte svårt att tänka sig de gamla ångbåtarna puffa fram och tillbaka längs floden.
Lunch intogs lyriskt (i alla fall från Hanna och Mathias sida) på IKEA. Köttbullar, potatismos och lingonsylt, hur gott? Mycket gott. Efter det tog vi en tur genom Mall of America, USA:s största affärskomplex med inbyggt nöjesfält. Det var e n o r m t.

Efter Mall of America tog vi sikte på Wayzata, strax väster om Minneapolis, där släktingar till Mathias och Håkan, familjen Miner, väntade. Hos dem firade påsk. Fint värre.

Beslutade oss för att befästa uttrycket "en piss i mississippi". Nu vet vi hur det känns.

Jo, faktiskt Hanna också, men det fick inte komma med på bild.

IKEA-köttbullar. heja sverige.

Nöjesfältet i Mall of America. Crazy.

glad påsk.

2010-04-02T23:47:00.003+02:00

När Mathias läste denna skylt på Walmart idag, tog han automatiskt bort B:et och förvånades över hur ärliga amerikanarna faktiskt är så här i påsktider. Nu läste han ju inte helt korrekt, tydligen var påskgodiset härunder inte uneatable, utan unbeatable.

Vi spenderar en mycket lugn långfredag på ett ödelagt campus, i väntan på att Mathias kusin Håkan ska dyka upp framåt kvällen. Kanske vi då kan få svenskt, ätbart, påskgodis. Det vore lycka.

Glad Påsk!

the club.

2010-03-30T04:31:00.002+02:00

I fredags hängde Mathias med mig och mina kurskompisar till Boys and Girls club i Dubuque. Här under ser ni några av de sköningar som man hittar där. Mycket attityd och mycket energi. En trevlig eftermiddag. /Hanna

clapper ball.

Hanna visar upp sitt volontärs-id, samt försöker sig på ett amerikanskt leende. vad tycks?

Mathias får använda geniknölen ordentligt i connect four (fyra i rad).

hallelujah mr kennedy.

2010-03-26T20:11:00.004+01:00

Mr Robert F. Kennedy Jr hade idag en grymt bra föreläsning här på universitetet. Här i USA är han något av en miljökämpe som bland annat jobbar som advokat i stora miljömål runt om i landet. För oss, som under vår tid här har varit ganska frustrerade över hur folk här resonerar kring miljöfrågor, var det helt fantastiskt att få höra en talare av rang diskutera detta ämne på skolan. Mycket av det han sade hoppas vi fungerade som stora tankeställare hos de som lyssnade. Dessutom så hade Mr Kennedy den goda smaken att ta upp Sverige som ett föredöme när det gäller alternativa energikällor och att ekonomin faktiskt inte behöver ta skada av miljövänliga sätt, utan snarare tvärtom. Något vi har lärt oss är att amerikaner (många av dem i alla fall) tyvärr inte lyssnar om man inte talar ur ett ekonomiskt perspektiv.

Mr Kennedy, son till Robert (Bobby) F Kennedy Senior, var en god talare i sann Kennedy-stil och det var lite häftigt att höra honom dra anekdoter om sin farbror John F Kennedy. Vi tackar för en mycket bra föreläsning.

Mr. Robert F. Kennedy, dagens hjälte.

new york dag tre.

2010-03-22T01:27:00.002+01:00

Vi sa adjö och på återseende till Michelle och Matt med familj, tog vårt pick och pack och drog in till New York för vår sista dag där. Vi började dagen i Central Park vilket var mycket passande då vädret fått sig en knäpp. 26 grader hetta. Därefter fortsatte vi vårt strosande i staden och besökte diverse kända och mindre kända platser.

I och med denna dag så har vi numera slutfört vårt första Spring-Break. Och antagligen sista. Här följer lite intryck gjorda under veckan.

Vi har träffat många fantastiska och generösa människor denna veckan vilka har gjort ostkusten till ett mycket trevligt ställe, mycket värt att återvända till.
Washington kändes som en småstad i storstadsförpackning.
Vita huset är mindre än man tror och ligger inte alls så avskilt som vi trodde att det skulle göra.
Frihetsgudinnan har schysst rumpa och Ellis Island har fina toaletter.
New York hade inte alls så många höga byggnader som vi trodde. Kanske för att vi såg Chicagos skyskrapor först.
Både D.C och NYC var väl värda att besöka!
Det var lite tungt att återvända till Wisconsin.

Vi kan konstatera att brandmän gör saker i grupp även i New York.

Times Square. Hanna ursäktar den trötta looken, men hon var faktiskt aptrött.

resans mest otippade.

2010-03-22T01:13:00.004+01:00

Hur liten får världen vara egentligen? Precis utanför Central Park får vi helt plötsligt syn på några som liknar Lena (uppvuxen i Hult) och Ulf alldeles för mycket för att inte vara Lena och Ulf...

new york dag två.

2010-03-22T00:26:00.005+01:00

Till dag två hade Hanna frisknat till tillräckligt för att åter ge sig in till staden. Mottot för dagen blev: lev dagen som att det inte finns någon morgondag - inte så drastiskt som det låter, vi var bara oroliga för att Mathias skulle insjukna.

Eftersom krafterna var begränsade hos Hanna, så bokade Mathias en busstur runt staden då han av tidigare erfarenhet vet hur roande Hanna är utan mat magen. Bussturen var lyckad, vi fick se mycket av staden samtidigt som vi fick sitta och slappa i solen på busstaket. Vi hoppade av på East Side och strosade genom China Town, Little Italy för att sedan shoppa litegrann i Soho och Noho. Vid solnedgång gick vi, och många andra med oss, över Brooklyn-bron över till (tro det eller ej) Brooklyn där vi njöt av utsikten över kvällsljusen från Manhattan.

Planen var även att testa New Yorks bästa pizza på Grimaldi's, men det lite skumma pizzahaket visade sig innefatta en två timmars kö utanför. Vi gav upp den planen, men ska du till New York kan det vara värt att boka bord.

brooklyn bridge.

manhattan sett från brooklyn.

brooklyn bridge till höger.

new york dag ett.

2010-03-21T23:56:00.003+01:00

Dag ett i New York fick en lite dålig start då Hanna lyckades med konststycket att vakna upp med maginfluensa. Dock levde vi på hoppet om att det "bara" var en matförgiftning och att tillståndet flugit sin kos, så Hanna bet ihop (hårt) och hoppade på tåget in till NYC med diverse må-illa-stopp på vägen. Frihetsgudinnan och Ellis Island blev målet för dagen. Vi genomled en relativt snabb kö för att komma på färjan som sedan tog oss dit i nämnd ordning. Vid landstigningen vid frihetsgudinnan insåg vi att matförgiftningen nog pågått lite för länge då Hanna inte ens orkade gå runt själva gudinnan, men kan konstatera att rumpan också ser bra ut. För att ändå utnyttja tillfället (vi var ju ändå i New York), fortsatte vi sedan till Ellis Island.

Väl framme på Ellis Island misslyckades vi tyvärr med att leta upp Mathias farfar (som bodde i USA på 20-30-talet) i registret över immigranter på Ellis Island. Sökandet får fortsättas via andra nationella register. Hanna befäste den historiska marken med att spy på den. Det är minsann inte alla som har spytt på Ellis Island, det ni.

Trots viss sjukdom hade vi ändå en helt okej dag med helt fantastiskt väder. New York visade sig från sin bästa sida.

Mathias i kön vid Battery Park. (Hanna nynnade konstant på Kristina från Duvemåla under denna vistelse.)

Hanna i ett av färjans hörn. Ser ändå ut att må hyfsat bra. Skenet kan bedra.

Manhattan från färjan.

härliga familjen.

2010-03-21T23:42:00.002+01:00

Här nedan ser ni en fantastiskt trevlig och rolig familj som har agerat våra värdar under andra halvan av veckan. Matt doktorerar och undervisar vid Princeton University vilket gör att de bor i ett område fyllt av likasinnade. Vi tyckte mycket om detta bostadsområde där de aldrig låste sina dörrar, tände lägereldar om kvällarna, lagade mat tillsammans och delade på det mesta med varandra.

Vi hade riktigt fina dagar hos dem (och övriga släkten som tagit hand om oss under veckan) och hoppas på att vi träffar dem igen så snart som möjligt!

Matt & Michelle och barnen Levi och Hans.

princeton.

2010-03-18T03:28:00.004+01:00

Vår dag startade på topp med cykeltur in till centrala Princeton tillsammans med Michelle och Levi där vi sedan strosade runt och undersökte roliga affärer, platser och picknickade. Solen har strålat mot oss hela dagen, temperaturen har nog legat runt 20 grader idag. Solfaktorn åker definitivt på imorgon då framförallt Hanna har antagit en lätt röd nyans i ansiktet.

Imorgon tar vi pendeln in till New York över dagen, det blir änna fint det.

Avslutar med lite kulturella betraktelser; ostkusten är helt klart mer som hemma för oss (än Wisconsin). Vi trivs bra här. Människor vi möter här resonerar mer likt oss och har ungefär samma värderingar i grund och botten. Vi kan konstatera att USA är ett enormt land med stora skiftningar inom dess gränser och att vi inte alls är avundsjuka på president Obamas uppgift att ena landet i olika frågor.

Michelle med hennes yngsta son Levi.

Princeton University from the inside.

vår i dover.

2010-03-17T04:36:00.002+01:00

Yes. Nu är våren här på riktigt! Idag har termometern nått upp till runt 15 grader och solen har värmt våra bleka näsor. Fint. Vi håller ett högt tempo för att utnyttja vårt korta lov så mycket vi bara kan. Sedan sist har vi lämnat Kristen och D.C för att träffa resten av hennes familj i Dover och Princeton. Först mötte vi upp med Jonathan och Dale, med dem besökte vi ett stort akvarium i Baltimore. Det var hajar, maneter, delfinshow och allt annat som hör havet till.

I Dover mötte vi sedan upp med andra delar av familjen nämligen mormor och morfar Margeret och Roy, Jonathan och Dales ena son Mark och deras andra son Matt med familj. Vi fick delta i en familjemiddag. Potatis och kött. Och till och med äppelmos. Som att leva i en dröm.

Efter en natt i Roy och Margerets pensionat besökte vi först Dovers militärflygbas där Mathias prövade flygsimulatorn och blev uppläxad av en veteran från andra världskriget. Därefter fortsatte vi till Matt och Jen's hem för lunch och La Crosse. Härligt soligt och härligt fint folk.

Nu befinner vi oss hos syskon nummer 4 i familjen Seda; Michelle som bor med sin man Matt (ja, en till) i Princeton. Här kommer vi att ha våran bas i några dagar framöver. Vårat spring-break går strålande. Vi blir överväldigande bortskämda och har hittills endast lyckats spendera ett fåtal dollar. Man får tacka och ta emot!

akvarium i Baltimore. mr manet.

Familjemiddag hemma hos Roy och Margeret. Potatis och kött är gött.

Roy och Mathias på flygplansbasen i Dover.

Hemma hos Matt och Jen utanför deras nyinköpta hus.
Nedanför får Mathias en lektion i La Crosse.

hufvudstaden.

2010-03-17T04:24:00.002+01:00

Efter att ha knatat runt i stora delar av centrala Washinton D.C under helgen kan vi konstatera att det är en mycket trevlig stad. Småstadskänsla i en storstad. Helgen var fantastiskt trevlig, inte bara för stadens skull, utan framförallt för människorna vi fick äran att umgås med!

the town-house, i västra D.C där vi spenderat helgen. högklassigt boende med trevligt sällskap...

...som bland andra bestod av dessa tre; Kirsten, Emily och Ginny.

the white house.

2010-03-15T03:09:00.002+01:00

Japp. Nu har vi varit där. Eller i alla fall utanför staketet. Spanat och spejat. Tyvärr ingen Obama i sikte, men vi såg i alla fall Michelle Obamas nya trädgård.
Mr and Mrs President.

Jo, det är faktiskt vita huset som ligger där bakom. Lovar.

trötta fötter.

2010-03-14T01:13:00.006+01:00

Washington D.C. är en trevlig stad.

Vi anlände sent igår kväll, med bortslarvat bagage (fortfarande bortslarvat), och blev upphämtade av Mathias släkting Kristen. Hon bor i ett mysigt radhus, i utkanten av D.C., vilket hon delar med fyra av hennes vänner. Mycket trevligt.

Idag har vi spenderat större delen av dagen åt kultur och historia. We like. Vi började på Naturhistoriska museet där vi vandrade genom utställningar av olika slag till exempel dinosaurier, världens hav, afrikansk historia, naturfoton med mycket mera. Vår runda gick sedan vidare till the Air and Space museum där vi åskådade flygningens och NASA:s utveckling samt testade på hur det var att vara stridspiloter i en simulator. Inte mycket till stridspilotämnen där inte, vi får satsa på något annat. Roligt att flyga upp och ner i alla fall.

Våran eftermiddag har spenderats i Capitolium. Kristen visade sig ha grymma kontakter och vi fick tillgång till "insider", Lydia, som arbetar där. Detta gjorde att vi fick möjlighet att bryta oss loss från de vanliga rundturerna för att undersöka vad som fanns utanför de officiella delarna. Vi fick inte komma längst in till senatorernas kontor, men bra nära. Så nu har vi koll på över- och underhuset, tavlorna, statyerna och anekdoter som tillkommit i huset. Capitolium var verkligen värt att se, fantastisk byggnad!

Nu är våra fötter trötta och vi sitter hemma hos Kristen och chillar vid köksbordet efter att ha intagit en fantastisk middag med husets invånare.

Hanna i regnet utanför Capitolium.
Mathias med utsikten åt andra hållet.

I "förbjudna" korridorer i Capitolium.

Lydia, vår insider längst till vänster, sedan Kristen och M.

I senatens korridorer.

Japp. Och så vi då.

The power is behind these doors...

spring-break.

2010-03-12T21:22:00.002+01:00

Tentorna är avklarade. Vi, och alla andra på campus, packar ihop. Det är vår och varmt i luften.

Nu drar vi. Östkusten, here we come.

lite otippad vändning.

2010-03-09T15:48:00.005+01:00

Från att lugnt sitta och äta glasstårta till att hamna mitt i ett frieri. Här är vår gårdagskväll.
Amanda bjuder på glasstårta hennes stora dag till ära. 21 år blev hon. Allt var lugnt...

Allt fortfarande lugnt. Mathias med glasstårta från Dairy Queen.

...och så helt plötsligt slänger Jared sig på knä och FRIAR. Mitt framför ögonen på oss. Hanna gapade chockartat och slängde sig efter kameran.

(Hon sa ja. Tur.)

girl scout troop.

2010-03-09T05:40:00.003+01:00

Scouttarmen kan rycka även i Wisconsin uppenbarligen, så igår var jag (Hanna) och hälsade på en av Plattevilles girl scout troops. På bilden ser ni yngsta dottern Momot näst längst till vänster, och hon var min kontakt in i det hela. De hade Sverigetema och tyckte det var spännande att få träffa "a real Swede". För att kunna jämföra med deras värld fick jag berätta om hur det var att vara 8-åring i Sverige, vilket var ett tag sedan. Men jag lyckades komma ihåg en hel del. De var mäkta imponerade över trä- och syslöjd vilket de inte får möjlighet till här.

Sedan fick jag svara på frågor alltifrån om det var kul att bo i Sverige till varför jag hade en så konstig tröja på mej. Den var jättekonstig.

Att le som en amerikan får man lära sig tidigt här verkar det som.

fotat i smyg.

2010-03-08T22:19:00.003+01:00

Så här ser Mathias ut när han pluggar. Undrar om man tänker bättre när man gör så? Det bästa är när han glömmer att snurra bort dem och går runt med två horn på huvudet. Jag gillar't. /Hanna

Mathias tittar djupt ner i böckerna och gör hårsnurren.

pole vault.

2010-03-06T23:31:00.002+01:00

Mathias roomie Chas är stavhoppare eller pole vaulter som man säger på amerikanska. Förra helgen var vi och kollade in honom när det var stor tävling här på campus. Så här såg det ut.

Chas.

Om ni spanar lite extra i hans omgivning så ser ni anläggningen som vi har tillgång till. Förutom den friidrotts-/tennis-/baskethallen har vi squashhallar, gym och simhall som vi också får använda. Det finns också en basketarena i anslutning till detta, men där är det mest långa pojkar som hänger. Helt okej träningsanläggning alltså.

det luktar vår.

2010-03-05T03:07:00.003+01:00

Det luktar vår här. Mitt i allt tentaplugg tog jag (Hanna) mig ikväll ut på en promenad. I parken var vägen lerig, vattnet forsade i ån (fåglarna kvittrade faktiskt också) och det liksom luktade sådär vårigt som det ska göra när våren är på väg. Solen har strålat och värmt hela dagen idag och jag är mycket nöjd.

Vi är inne i perioden midterm exams vilket innebär att det enda vi gör är att sitta och försöka fylla våra arma huvuden med ännu mer kunskap, och ännu mer engelska. Idag har vi klarat av var sin tenta, men några återstår nästa vecka. Efter det är det dock dags för spring break. Det blir fint.

Lerigt och klafsigt som det ska vara.

Solnedgångarna kan i Wisconsin också.

Campus by night.

Pioneers Student Center.

2010-03-01T20:13:00.003+01:00

Movie-tajm. Här presenteras Pioneers Student Center, PSC, där vi hänger en hel del för att plugga och äta mat. Klippet spelades in i lördags då det var folktomt, i veckorna är det dock fullt med folk.

Tyvärr är det lite pixligt eftersom vi var tvungna att minska storleken för att få i den i bloggen. Hoppas det funkar ändå!

heja canada.

2010-02-28T21:21:00.005+01:00

Vi sitter nu och tittar på OS-hockeyfinalen mellan Canada-USA i UWP:s sportsbar. Vi sitter här och trängs med fyra personer till, varav två personer är helt ointresserade av hockeyn. Vid en college-match i basket är stället packat.

Detta land måste omprioritera om vad som verkligen är viktigt här i livet. Heja Canada.

Storbilds-OS-hockeyfinal och tom sportbar. Galet.

amerikanskt värre.

2010-02-27T06:36:00.004+01:00

Idag begav vi oss tillsammans med Amanda och Jared till staden McGregor, Iowa. Där mötte vi upp med Jareds föräldrar, Greg och Kari. De var ungefär som vi hade föreställt oss. Kari var en go kvinna som introducerade sig genom en stor mammakram. Greg, som jobbar som StatePolice Officer, hälsade som förväntat med stor pondus och med Ray-Ban pilotbrillor på sig. Respekt. Eftermiddagen och kvällen gick oväntat nog i amerikansk stil.

Vi började med att ta en amerikansk promenad i en vacker park precis utmed Mississippi. (Amerikansk promenad=sitt i en varm bil, kör sakta och titta ut på det vackra utanför.) Efter parkturen besökte vi en stor jakt- och friluftsaffär, där vi fick lära oss skillnaden mellan rifle-gevär och shot-gun.
Därefter var det dags för mat och vi åkte till en matställe som serverade de fetaste hamburgarna, cheese curdles, onion rings och pommes frites. Vi förbarmade oss också snällt över de tomatskivor och salladsblad som våra vänner petade av sina burgare. Grönsaker är tydligen inte så macho.

Efter att ha tryckt i oss detta skiljdes vi från Greg och Kari, och åkte vidare för att smälla i oss en glass till efterrätt. Här började dock vi vackla lite i svullandet och delade på en glass för att överhuvudtaget orka upp för trapporna till våra rum. Kvällen blev mycket lyckad och det känns väldigt roligt att vi har hittat genuina amerikanare att hänga med. God natt.

boys and girls club.

2010-02-26T02:53:00.004+01:00

Dags för en kort uppdatering om vad jag (Hanna) har för mej med ibland. Jag läser bland annat en kurs om olika etniciteter och kulturer (framförallt USA:s alla olika blandningar och minoriteter) i vilken jag måste göra minst 20 timmars praktik där man möter olika etniciteter, typ. Jag och några till ska spendera dessa timmar på "boys and girls club" i Dubuque. Ikväll var vi där för andra gången och det är sköna timmar vi spenderar där, om än väldigt intensiva (högljutt, energifyllt med mycket attityd).

Klubben är som en fritidsgård för kids från runt 5 år och upp till tonåren och de är en skön en mix av alla de slag. Framförallt är det barn som inte har så bra hemförhållanden och hellre hänger på klubben än att gå hem. Min uppgift är att spela biljard, fussball (tänk Joey och Chandler), clapper-ball, dodge-ball och bara allmänt umgås med ungarna. Me like.

Nu är jag tillbaks i Platteville och är helt slut. Amerikanska ungar av olika färg från olika områden snackar mycket slang så koncentrationen måste vara på topp för att hänga med i snacket. Ska försöka få med mej en kamera nästa gång, för vi snackar sköna kids!

Nu laddar vi inför helg. Det kommer bli en del plugg för midterm exams sätter igång nästa vecka. See ya.

road trip.

2010-02-21T07:34:00.004+01:00

Vi befinner oss nu i Davenport vid Mississippis strand, Iowa (Quadcities). Väldigt skönt att komma iväg en sväng från Platteville. Idag har vi varit lite extra patriotiska, som man lätt blir efter ett tag i utlandet, och begett oss till Bishop Hill - en stad med djupa svenskrötter. Staden grundades på 1840-talet av svenska emigranter och där har vi idag knatat runt i stadens museum, butiker och restauranger.

Dessa emigranter gjorde att vi idag kunde sitta och käka köttbullar med pasta och inhandla diverse svenskheter, mitt ute på landsbygden i Illinois. Vi är mycket tacksamma.

Vår dag avslutades med bio (Avatar i 3D, coolt) och söt havregrynsgröt på vårt hotellrum. Vi försökte nämligen hitta något vettigt att äta efter bion men misslyckades fatalt och snodde därför portionsförpackningar av havregrynsgröt från hotellets frukostavdelning. Lite mättare blev vi i alla fall.

Mathias i Bishop Hill city med en Marianne-påse i handen. Mycket trevlig stad med trevliga invånare.

Hanna vid stadens kyrka. (Mor och far Wernborg, känns detta igen?)

Mathias med Dan. En mycket skön snubbe som var gammal vän till Pastor Connie Johnson (Hannas amerikanska släkting som brukade predika i Bishop Hill).

Vad vi egentligen alltid har vetat, men det är ju skönt att få det skriftligt också. Så till alla män med svenska fruar: Swedish Wife = Better Life.

Mycket lyckad shopping.

the library.

2010-02-19T04:24:00.002+01:00

Jared och Mathias kör sista rycket i biblioteket ikväll. Imorgon bär det iväg på road-trip över helgen, får se vart vi hamnar. Sweet.

kaffe och plugg.

2010-02-18T01:20:00.003+01:00

Det börjar hopa sig en massa saker nu inför midterm och vi tillbringar därför kvällen i biblioteket (eftersom vi lade massa pluggtid till att titta på OS-sprinten tidigare i eftermiddag, välinvesterad tid?). Som ni ser på bilden har vi till och med tagit till kaffe som hjälpmedel denna afton. Det är inte gott, men det kanske gör att vi lyckas få in lite till i våra arma huvuden.

Pluggandet just i denna stund riktar in sig på de exams vi har denna veckan. Hanna i "human development and growth" imorgon och Mathias i kemi (hur kunde det bli så fel?) på fredag.

Hoppas ni håller uppe OS-stämningen därhemma, vi gör vårt bästa här genom att kaxa oss mot så många amerikaner som möjligt (kan bli ödesdigert). Heja Sverige!

andré pops, vi saknar dej.

2010-02-14T18:53:00.004+01:00

Läget är chockartat, frustrerat och paniken kryper sakta närmare. OS är något som vi har sett fram emot länge. Finns det något så fint som att spendera en hel dag i soffan framför vinter-OS? Nej.

Då vi befinner oss i USA så tänkte vi att det kommer att bli smidigt att titta på OS, då vi tidsmässigt ligger helt rätt. Det var innan vi visste. Problemet är att de amerikanska kanalerna (logiskt nog) visar det som de tycker är mest intressant, det vill säga amerikanare. Detta intresse delar de dock inte med oss vilket har gjort att vi har försökt hitta alternativa sätt att tillägna oss OS ur ett svenskt perspektiv. Det är här vi har åkt på nit efter nit. Sidorna som har svenskt fokus tycker nämligen inte om USA och vi möts hela tiden av det ni ser härunder.

Vi är desperata. Vi vill inte titta på bob- och konståkning, vi vill ha längdskidor och skidskytte! (hockeyn hoppas vi att de har vett på att sända även här) Vet DU om det finns någon sida som vi kan streama svenskt OS ifrån? Alla tips är väldigt välkomna. HJÄLP.

Eurosport.

SVT.

usa, kom in i matchen.

2010-02-12T00:31:00.002+01:00

Vi har strulat ett bra tag nu med att försöka kunna betala våra räkningar här. Eftersom man betalar hela terminens boende och mat i en enda klumpsumma, så blir summan ganska stor. Smidigt tänkte vi, det kan vi göra via internetbanken. Oh no. USA har nämligen ett helt annat system än Sverige (och vi måste ändå hävda att Europa ligger i framkant när det gäller detta) och "kontonumret" vi fick för inbetalningen innehöll tre olika banker, transfer-koder och kontonummer. Tydligen så ska våra svenska pengar först gå till en stor bank, som sedan skickar dem till en lite mindre bank, som i sin tur skickar dem till en lite mindre bank, som i sin tur skickar pengarna till universitetet. Smidigt? Nja. Betalningen visade sig, efter samråd med våra svenska banker, inte vara möjlig på detta sätt.

Betala via kort då, tänker ni. Oh no. Då tar ekonomiavdelningen (på campus) massa procent på pengarna. Pengarna som vi inte är gjorda av alltså. Plus att Hanna är smålänning och att även Mathias visat oanade (nästan förvillande likt småländska) talanger i det här med snålhet.

Det hela har slutat med att vi har fått gå till bankomaten på campus och ta ut pengar. Dock i omgångar då summan är för stor för att ta ut vid ett tillfälle. Roligt för ekonomiavdelningen är också att campus-bankomaten endast innehåller 20-dollarssedlar. För att göra ett tillägg inom det här med internetbank så tycker folk här att det är väldigt flashigt när vi drar fram våra bankdosor och gör överföringar via nätet. De har inte riktigt kommit till det här än. Här är det checkar och personliga besök på bankkontor (via drive-in dock) som gäller.

super bowl.

2010-02-11T02:30:00.004+01:00

Super Bowl-kvällen spenderades hemma hos Jared (och Amanda, som dock jobbade på Wal-Mart hela kvällen) tillsammans med ett gäng grabbiga grabbar. För att få ut så mycket som möjligt av kvällen fick vi en detaljerad genomgång av regler, system, taktik, spelare och annat viktigt av Jared. Matchen blev helt klart mycket mer intressant när man förstod varför de sprang fram och tillbaka och knuffade på varandra.

Det är såhär det går till.

Jared fixade till kvällens käk. Pizza, brownies, snacks, chips och...

...chilicheesedip. (Osten har alltså smält ihop med det andra när man väl äter det.)

Dock så måste vi ändå påstå att reklamen var totalt överskattad. Inget hilarious där inte. Men en trevlig kväll helt klart, även om vi fortfarande tycker att klassisk fotboll är bra mycket roligare.

bra och dåligt.

2010-02-07T22:21:00.003+01:00

Bra: att frysfacket funkar fint.
Dåligt: att kyla cocacola i frysfacket och sedan glömma bort det.

söndag.

2010-02-07T18:51:00.005+01:00

Söndag igen i Platteville. Solen skiner på snön utanför och jag sitter just nu inne i vår "lounge" och studerar Afrikas historia. Måste säga att det är enormt mycket som jag inte har koll på (med min hyfsade allmänbildning) men det har visat sig att jag har stora luckor. Kursen jag läser ger mej många nya perspektiv. Mycket nöjd över det.

Afrikansk historia är alltså dagens tips.

Tycker boken är så snygg, så den är värd en egen bild.

Börjar bli lite smidigare att läsa nu. Från att ha tagit evigheter att ta sig igenom ett kapitel av facklitterär engelska så börjar jag närma mej en bra stund istället. Skönt tycker jag.

Mathias är och spelar squash med Felix just för tillfället. Tyvärr är det ju en två-sport, men jag räknar med att få vara med nästa gång. Planerna för dagen är i övrigt Super Bowl ikväll, det har laddats här hela veckan så jag har höga förväntningar på denna fantastiska tillställning. Det som allmän amerikan mest ser fram emot verkar inte vara själva matchen utan reklamen i pauserna.

-It's hilarious. (För att citera Mathias roomie Chas om Super Bowl-reklamen.)

Over and out. /Hanna

simmat. check.

2010-02-04T05:48:00.002+01:00

Klassisk kvällsmat intages nu efter ett simpass i Pioneers Activity Center (the PAC). Mjölk, knäckebröd, philadelphiaost. Gött. Och apelsiner. Godnatt.

campus a la platteville.

2010-02-02T04:00:00.005+01:00

Vår egen Mr. Nilsson ger er här en presentation av University of Wisconsin, Plattevilles campusområde. Håll till godo.

Morrow Hall. Här bor vi på tredje våningen tillsammans med varsin amerikan (Chas och Maggie) och 250 stycken 19-20 åringar till. You can call us grandma' and grandpa'. Men det är trevligt ändå.
Gatan som vi trampar mellan Morrow Hall och universitetet varje dag. Det är nog runt en 400 meter, så vissa tar givetvis bilen till skolan.

Några random-utvalda bilar. Det gäller att ha bra transportmöjligheter när man är student vettu.

Råkar du i nöd så finns det nödstationer utställda runtom på campus, ett litet tryck bara så kommer campuspolisen farande. Antagligen med sirenerna på, they like them. A lot. I bakgrunden syns även Mathias skola Ottomans Hall.

In the park. Kan bli gött till våren. Ja, eller det är faktiskt redan gött med en park. Vi har den i stort sett för att själva.

madison.

2010-02-01T01:11:00.003+01:00

Idag har vi äntligen kommit "off campus" en sväng och tillsammans med Jared och Amanda besökt staden Madison ungefär en timmes bilfärd härifrån. Jared och Mathias läser tillsammans här på universitetet, och Amanda är hans flickvän.

I Madison kollade vi in lite affärer, stadens universitetsområde och fick en snabb titt på Capitolium i stadens hjärta. Planen är att återvända till staden och vara lite mer turistiga.

Jared & Amanda. (Båda är norsk-ättlingar)
promenad längs med sjö på universitetsområdet.

meet the momots.

2010-01-31T04:14:00.004+01:00

Vår lördagskväll har spenderats hos den mycket trevliga familjen Momot här i Platteville. Mr Momot är lärare på universitetet och har bott i Jönköping ett halvår tillsammans med hela familjen för att undervisa där. Det visade sig att en av familjens bästa minnen från Sverige var ingen mindre än Febe Fast (medlem i Fjälltstugan), som de bodde granne med. Kvällen innehöll såväl svenskkonversationer som mat och avslutades med ett parti Kasta Gris. Mycket trevligt.

Hanna fick vara med i familjefotot.

vi önskar trevlig helg.

2010-01-29T22:26:00.002+01:00

Studerar hårt i Pioneers Student Center (PSC), om några timmar tar vi helg.

dagens mys.

2010-01-28T21:36:00.004+01:00

Är det möjligtvis källarbelysningen som är på bilden? Eller sitter den kanske inne på den lite ruffiga toaletten? Eller kan bilden kanske vara tagen i någon slags cell, som exempelvis i ett häkte?

Nej då. Det är bara min supermysiga sänglampa, på min supertrendiga betongvägg.

De kan verkligen det där med hemtrevlig inredning de där amerikanarna.

/Hanna

"ice"-skating.

2010-01-26T04:17:00.007+01:00

Efter att det har töat här några dagar så har vintern idag med besked återvänt till Platteville. Det är några minusgrader, det snålblåser och snöar på tvären. Vår australiensiske vän Jesse ifrågasatte om det verkligen var snö som föll, han tyckte det mer verkade som isregn. Vi luttrade nordbor fick förklara att snö inte alltid faller sådär mysigt och fluffigt (som i en sån där snökula) utan att den även har andra, lite mer hårdhänta metoder.

Passande nog så var kvällens campus-event skridskoåkning. Inte på is dock. USA vill ju gärna göra saker på alternativa sätt har vi märkt, så vi har skrinnat runt på någon slags vit plastmatta. Det må ha sett ut som is, men det var det sannerligen inte. Det gick sådär, riktig is är helt klart att föredra (om någon i Sverige någonsin skulle komma på tanken att åka skridskor på en plastmatta).

Dock fick vi värma oss vid eldar, äta kakor och dricka varm choklad. Det var känsla, för att citera en kär vän.

En liten kulturell detalj som på många sätt speglar vardagen i USA var att innan vi fick sätta på oss ett par skridskor så var vi tvungna att fylla i var sitt formulär där vi lovade att vi gjorde detta av fri vilja och att vi själva skulle betala om något hände. Fyra signaturer tror jag att det blev allt som allt.

Mathias som fryser fingrarna av sig när han fyller i sitt formulär.

Formuläret.

Skridskobanan.

Kvällens stora besvikelse: det fanns inga hockeyrör i tjejstorlekar. HUR KAN DET INTE GÖRA DET? Diskriminering på hög nivå. Hmpf.

Hanna, en aning skeptisk till de vita trånga skridskorna hon klämt på fötterna.

Häng på banan. I bakgrunden universitetsområdet.

mitt i city.

2010-01-24T03:20:00.003+01:00

Platteville är en klassisk amerikansk småstad. Den ser i alla fall ut som man tänker att en klassisk amerikansk småstad borde se ut. På bilderna nedan ser ni stadens centrum. Mitt city, ditt city, mitt i city.

En promenad i centrum tidigare i veckan. Huvudgatan åt ena hållet.

Med lite fantasi går det lätt att tänka sig hur det såg ut i staden för längesen då den var en gruvstad. Kanske såhär.

Huvudgatan åt andra hållet.

Jäpp. That's it.

dagens skylt.

2010-01-22T03:11:00.003+01:00

Universitetet här är mycket noga med att poängtera skillnaden mellan tjejer och killar. Vi bor som ni vet på olika avdelningar där det enbart får bo tjejer respektive killar. Helt okej. Det vi nu funderar på är deras brandskyltar som sitter uppe lite varstans. Man kan konstatera att både tjejer och killar får springa ut genom dörren. Tur.

Följdfrågan blir ju dock; finns det branddörrar där enbart killar, eller enbart tjejer, får springa ut? Hm. Det kan ju bli lite tajt att behöva leta reda på en annan dörr om det brinner i baken på en. Ja, bara en fundering så här på torsdagskvällen.

basketball.

2010-01-21T05:20:00.004+01:00

Ikväll har vi hängt nere i idrottsarenan och kollat in skolans basketherrlag, The Pioneers som mötte Whitwater. Tyvärr åkte de på däng, men vi tyckte att det var trevligt, och amerikanskt, ändå. Till nästa gång ska vi dock undersöka reglerna lite närmare, hur många time-out får man egentligen ta per match?

Vi har sagt det förut, men här kommer det igen. Ibland känns det lite som vi är i en av de där highschool-filmerna som man sett genom åren. Stämningen var hög och det doftade av popcorn. Hallen var fylld av orangeklädda Platteville-fans och på läktaren spelade ett massivt (och mycket skickligt) brassband i varenda liten time-out och paus. Runtom planen hoppade/skuttade/voltade lättklädda cheerleaders fram och på planen så lunkade massa tvåmetersgrabbar omkring. Allt var som vi hade tänkt att det borde vara, fast ännu mer, och när publiken började ropa de-fence de-fence de-fence, ja då kände vi oss nästan som hemma.

The Pioneers värmer upp.

brassbandet svänger till det på läktaren.

plattevilles cheerleaders.

whitewaters cheerleaders.

ett urval av oss, de internationella studenterna, som här hängt ihop nu under en vecka.

mathias, och ida som är norsk och som vi laddar inför OS tillsammans med.

universitetsstart.

2010-01-20T04:18:00.003+01:00

Tisdag kväll. Här sitter vi och knaprar knäckebröd och dricker mjölk. Trevlig tillvaro. Vi har precis debuterat i skolans gym och sitter nu här lagom möra och mycket nöjda.

Idag började skolan alltså på riktigt. Känns lite som att komma tillbaks till gymnasiet när det gäller strukturen (innehållet har vi inte så mycket koll på än). Lektionerna är oftast en, ibland två timmar långa, vi har samma ämne flera gånger i veckan och det löper under hela terminen. Vi kan dock konstatera att det blir en hel del att göra då varje ämne exempelvis tillhandahåller flera olika inlämningar, quiz, midterm exam och final exam. Skönt att veta att vi har något att syssla med i vår...

Själva skolmiljön kan beskrivas som klassiskt amerikansk skolmiljö, vi lever i en collegefilm.

kurslitteratur.

2010-01-18T18:25:00.003+01:00

Positivt: Kurslitteraturen ser väldigt intressant ut och vi får låna den!
Negativt: Jag måste nog läsa alltihop, och allt är på engelska (otippat).

/Hanna

Söndagsnytt.

2010-01-17T22:35:00.004+01:00

Idag har vi gjort vårt första amerikanska kyrkbesök tillsammans med Zach som bor i Mathias korridor. Besöket gjordes till Platteville Free Methodist Church och kan sammanfattas som trevligt. Som en amerikansk variant av den svenska frikyrkan, mer likt hemma än förväntat. Till och med lukten i entrén var densamma. Lite besvikna blev vi dock på att det inte fanns någon för stark alternativt för svag saft och några ostmackor. Kanske nästa gång. Hoppas.

Nu befinner vi oss i Hannas rum och har tittat på lite svensk tv. Tyvärr har vi upptäckt att vi inte kan se på sportnytt på grund av några rättighetsproblem för utlandet. Rackarns USA, hur ska det gå inför OS?

Dagens halleluja.

2010-01-17T22:34:00.003+01:00

Vi har hittat wasa knäckebröd i vår närmaste affär.

frukost

2010-01-16T20:38:00.002+01:00

Maten, har ju varit något utav ett orosmoment för oss inför resan. Kommer vi se ut som stoppade korvar vid hemfärd eller går det på något sätt få relativt nyttig mat i sig i detta land? Vi hoppades att mycket av våra fördomar skulle stanna vid att vara just det, fördomar som egentligen inte stämmer med verkligheten. Svaret på dessa frågor är: nja, typ och lite både och.

Eftersom vi bor på campus måste vi köpa en så kallad ”meal plan” för att skolan ska kunna vara säkra på att vi oförståndiga ungdomar får i oss mat. En meal plan kan innehålla från 19 måltider i veckan till att man får disponera exempelvis 150 måltider under hela terminen. Vi försöker klura ut hur många måltider vi bör välja i vår meal plan och gick därför för att testa frukosten här på campus, alltid går det ju att hitta något att äta tänkte vi.

Nja, typ och lite både och. Det fanns massor av mat att välja bland. Dock är bagels, doughnuts med karamellströssel, fläsk och kakor inte det som lockar mest i morgontimma (för oss européer i alla fall). Flingor fanns självklart också av alla de slag, och färger. Det som tydligen var den största frukostattraktionen var våfflorna. Vi passade på att testa dem som frukost-efterätt då vi insåg att vi inte kommer förlägga så många frukostar där utan hellre fixar havregrynsgröt själva. Vuxet värre faktiskt.

Hanna exalterad vid våffelstationen

Slutresultatet. Betyg: G-

platteville

2010-01-16T03:25:00.003+01:00

Här är vi nu. Platteville, Wisconsin, USA. Vi var till en början tveksamma till stadens existens då ingen amerikan verkade ha hört talas om stället. Men det existerar, och här finns vi nu.

I onsdags blev vi upphämtade av vår kontakt Marcia (som visade sig vara en skön amerikansk tant i sina bästa år) på Chicagos flygplats O’hare. En tre timmar lång och oväntat skumpig bussfärd följde innan vi nådde vårt mål i den Wisconsinska glesbygden.

Dagarna som har varit har fyllts av mängder av information, möte med viktiga personer och ett antal rundvandringar. Trots att detta är ett relativt litet universitet med drygt 7000 elever (drygt 2000 boende på campus) så innefattar universitetet och campus det mesta. Vi har bland annat affärer, restauranger, polis, sjukvård och idrottsanläggningar för att göra ett urval. Universitetet är som en liten stad i sig. Fler beskrivningar om den tillvaron kommer säkert längre fram.

Vi har lyckats hamna i samma hus på campus, vilket vi uppskattar. Här bor vi på tjej- respektive pojkavdelningar med varsin amerikansk student. Mathias roomie, Chas, har anlänt och Hanna väntar fortfarande på Margeret som hon ska dela rum med. Vi hoppas att boendet ska fungera smidigt, men är samtidigt lite nervösa inför tillvaron.

Återkommer med fler betraktelser under helgen. Vi är trötta, men börjar så smått komma över vår jet-lag. Ikväll blir det ”På spåret”, fint det.

nackspärr.

2010-01-13T18:15:00.008+01:00

Gårdagen fylldes bland annat av att titta på höga hus (dvs nackspärr) och allmänt turist-gå-runt, leta efter Mathias farfar Elis gamla bostad och arbetsplats samt att på kvällen besöka Hancock Tower.
Vi i den klassiska bönan i Chicago Downtown.

Bostads- och arbetsplatsjakten gick både bra och sämre. Vid bostadsadressen på North Dearborn Street hittade vi ett trist, grått parkeringshus. Dock hade vi bättre lycka då vi letade efter arbetsplatsen och företaget Traver Corporations gamla lokaler. På adressen hittade vi ett hus som skulle kunna ha funnits redan under 1920-talet och vid en port fick vi beviset vi önskade. Man tackar.

Ett sådär charmigt parkeringshus på Dearborn street.

F.C. Traver. Check.

Kvällen spenderades på 96:e våningen av John Hancock Tower. Utsikten var magisk och tog helt enkelt andan ur en. Inte alls lika fint på kort, men vi ger er här ändå en vy över Chicago.
Vy över Chicago från John Hancock Tower.

Ikväll åker vi till Platteville. Vi ses därifrån! /Hanna & Mathias

dagens fråga.

2010-01-13T18:13:00.003+01:00

Om en istapp faller från taket hundra våningar upp, hur ont gör det då att få den i huvudet?

Chicago.

2010-01-12T19:35:00.003+01:00

Framme. Vi sitter nu i lobbyn på vårt hotell på Ohio Street i Chicago och skypar hem för att ge första rapporten. Flygningen till USA gick som smort och vi anlände till och med en timme före beräknad ankomsttid. Stabilt. Efter det tog vi den aningen sunkiga tunnelbanan till centrum till det absolut inte sunkiga hotellet där vi nu befinner oss. Imorgon kväll ska vi återvända till flygplatsen för att möta upp med vår skolas kontaktperson, det är då det börjar. Gulp.

Men idag ska vi bara roa oss och undersöka vad Chicago har att erbjuda. Vi ska börja med att leta upp en av adresserna där Mathias farfar Elis bodde när han bodde i stan på 1920- och 30-talet.

Vill sluta med att utse gårdagens smålänning: Mathias - då han under flygresan beställde in så mycket juice och cola som möjligt för att få så mycket valuta för biljettpriset som möjligt.

/Hanna. Over and out.

hej då sverige.

2010-01-10T18:00:00.003+01:00

It's time. Vi har packat, (bråkat färdigt med diverse myndigheter och ambassader) tillslut fått våra visum (puh), har biljetterna till hands och är redo för avfärd. Pirrigt men spännande. En lista följer härefter för att sammanfatta några av f:en; förhoppningar och farhågor, inför det kommande halvåret.

Farhågor:

Att skolan visar sig vara tung och att all ledig tid går till plugg.
Att återvända som små rullande köttbullar, beroende av CocaCola och hamburgare.
Att Wisconsindialekten ska låta som grekiska i våra öron och att vår första tid i Platteville kommer att spenderas som levande frågetecken.
Att Hanna ska bli kär i skolans quarterback. (Mathias)

Förhoppningar:

Att Platteville ska visa sig vara ungefär som Point Place (That 70s show) och att vi därmed ska få hänga med Eric, Donna, Kelso och Fez.
Att vi ska få lära känna nya människor och få många sköna minnen och erfarenheter med oss hem igen.
Att vi blir kungligt bra på engelska.
Att vart vi oss i världen vänder, står vår lycka i Guds händer.

Tidigt imorgonbitti så far vi då iväg. Mot Arlanda och landet over there. Må väl!